Reumatologi i Jämtland • december 2013

Reumatikersjukhus – Länssjukhus – Undervisningssjukhus

Det finns nog inte många reumatologkolleger över 50 år i landet, som inte haft möjlighet att bekanta sig med Reumatikersjukhuset i Östersund – en blomstrande verksamhet under Julio Goobars ledning under 80- och 90-talen. Här bedrevs medicinsk behandling, rehabilitering och undervisning av mycket hög kvalitet.

Julio Goobar var den kollega som med sitt stora engagemang, sin sällsynta kliniska kompetens och sitt outtröttliga intellekt byggde upp och befäste reumatologin i Jämtlands län. Hans många internationella kontakter möjliggjorde kurser och konferenser i Vålådalen och Östersund med världsledande kolleger, vilket satte Jämtland på kartan både nationellt och i våra grannländer. Många blivande reumatologer i Sverige vallfärdade till kurserna i Östersund och vi är många som haft våra underläkarvikariat under Julios inspirerande handledning.

Under 90-talets ekonomiska åtstramning försvårades förutsättningarna för Reumatikersjukhusets verksamhet. Detta ledde till att verksamheten avslutades 1998. Året därpå övergick organisationsansvaret för Reumatologin i Jämtland till Landstinget. Tidpunkten sammanföll alltså med lanseringen av biologisk behandling, vilket starkt bidrog till upplevelsen av att vår verksamhet nu gått in i en helt ny fas.

Verksamheten kunde nu skalas ner till kärnan för reumatologi; medicinskt inriktad behandling av inflammatoriska led- och systemsjukdomar. Den spännande och dramatiska effekten av våra nya reumafarmaka ledde på ett omtumlande sätt till att reumatologin hamnade i fokus både politiskt och medialt.

En lång tid har planer funnits på att ifrån Umeå Universitet regionalisera och utlokalisera delar av läkarutbildningen till samtliga norrlandsting. Efter år av förberedelser trädde så för två år sedan de första läkarstudenterna in på Reumatologenheten – vårterminen 2012. Vi som blivit skolade i reumatologin av Julio söker bära hans anda vidare: ”Reumatologi ÄR den mest intressanta specialiteten!”

Nutid

Verksamheten bedrivs även idag i det f .d. Reumatikersjukhuset, som numera inhyser även Rehabiliteringsspecialiteten i länet. De reumatologiska vårdplatserna har minskat från 116 till en plats med möjlighet till ”dragspelsplats”. Detta avspeglar inte enbart sjukhusets förändrade upptagningsområde och den lite bistra ekonomiska situationen i vårdsverige utan lika mycket avkastningen av den nya effektiva farmakoterapin.

Hand i hand med minskningen av antalet vårdplatser har dagrehabiliteringen utvecklats både i antal platser och i sitt innehåll. Vi delar en avdelning med rehab, där patienterna, som ofta är långväga, kan övernatta. Behandlingsperioderna individualiseras från 1-5 dagar/vecka och 2-6 veckor i omfattning.

Många vårdplatser har alltså även hos oss konverterats till sängar och fåtöljer i infusionsrummet på mottagningen, som nu är navet för mycket av vår verksamhet.

I ett glesbefolkat län som Jämtland är värdet av samlade mottagningsteam-dagar extra stort. Patienten får möjlighet att träffa samtliga teammedlemmar individuellt och teamdagen avslutas med vårdkonferens tillsammans med patienten.

På ett litet landsortssjukhus är det ibland svårt att upprätthålla rutiner kring de mer ovanliga systemsjukdomarna. Vi har därför sedan flera år organiserat diagnosveckor, då vi ser patienter med mindre vanliga systemsjukdomar. Dessa veckor ser vi enbart exempelvis patienter med systemisk skleros, myosit, vaskuliter respektive SLE, vilket ger utmärkta möjligheter till mer strukturerad mottagningsrutin och handledning av yngre och randande kolleger. Under veckan har även hela teamet en informationskväll för patienter med aktuell diagnos och deras anhöriga.

Under de första åren efter landstingets övertagande av huvudmannaskapet drevs verksamheten under flera år av 1-2 specialister. Efter hand har dock arbetslaget utökats och vi är nu mycket glada över att sedan 15 oktober i år vara fyra specialister och en ST-läkare i tjänst. I sommar kommer en av våra nyliga läkarstudenter att påbörja sitt första UL-vik och förhoppningsvis sin reumatologibana hos oss. Fyra specialister och en ST kan låta riktigt välbemannat, men tjänsterna rymmer inte enbart kliniskt arbete utan även forskning och undervisning. För en av specialisterna innebär detta 1/3 på klinikgolvet och 2/3 undervisning och forskning medan två av de övriga är blivande doktorander med en spirande forskningsaktivitet. Det är snart hos oss som på universitetssjukhusen att antalet huvuden är fler än fötterna på klinikgolvet. Detta är ett aktuellt och kommande bemanningsproblem för cheferna att bita i.

Framtid

Trots Norrlands geografiska avstånd är reumatologkåren här uppe en väl sammanhållen gemenskap, mycket tack vare våra återkommande, inspirerande NORK-möten (NOrrlands Reumatolog-Klubb). Avståndet har ytterligare minskats genom regionaliseringen av Läkarutbildningen, som krävt kalibrering av undervisning och dessutom gett oss välfungerande videolänkutrustning, något som öppnat vägar för bl a diagnos- och forskningsmöten.

Med energiska och inspirerande professorer som Solbritt Rantapää-Dahlqvist och Solveig Wållberg-Jonsson ser vi nu hur forskningsintresset ökar som ringar på vattnet. Genom att fortsätta i Julios undervisningsanda tror vi att vi hittat vägen framåt – forskning och studentundervisning invävt i det kliniska arbetet. Reumatologin i Jämtland har framtiden för sig!
Christine Bengtsson
Torgny Smedby

Oktober 2013