Reumatologkliniken, Danderyds sjukhus • mars 2015
Danderyds sjukhus är ett stort akutsjukhus som ligger 7 km norr om centrala Stockholm utefter E18 mot Norrtälje och med egen tunnelbanestation och närliggande stor bussterminal som ansluter till nordöstra delarna av vårt län. Sjukhuset öppnades 1922 under namnet Stockholms Läns Centrallasarett i Mörby, till vardags kallat Mörby Lasarett.

Danderyds sjukhus. Våra lokaler ligger i den ljusgrå byggnaden längst bort
till höger. Vår dagvårdsavdelning utnyttjar patienthotellet, den bortre ljusgrå
byggnaden till höger om den höra Skorstenen. Foto: Staffan Larsson
Den reumatologiska verksamheten i Stockholm inleddes i liten skala av Gunnar Kahlmeter på Åsö sjukhus under 1930-talet och början av 1940-talet och från 1943 på Södersjukhuset. Olle Löfgren byggde upp en reumatologisk verksamhet på S:t Eriks sjukhus. Den första renodlade reumatologkliniken invigdes på Karolinska sjukhuset 1954. Reumatologisk verksamhet med inriktning mot rehabilitering fanns även vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn.
Reumatologkliniken vid Danderyds sjukhus har en lång och vindlande historia. Mörby Lasarett bytte namn till Danderyds sjukhus 1964 i samband med öppnandet av de nya sjukhusbyggnader som fortfarande utgör kärnan i sjukhuset. Den reumatologiska verksamheten inleddes på 1960-talet med en reumadispensär som hade mottagningsverksamhet fem timmar per månad. Dispensären bemannades till att börja med av den pensionerade överläkaren från Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn, senare av dr Renée Norberg-Stenbeck, vilken alla äldre reumatologer känner till som professor emerita i immunologi vid Statens Bakteriologiska Laboratorier (SBL). En fast överläkartjänst i öppenvårdsreumatologi tillsattes 1972 med doc Olle Strandberg, utbildad under Börje Olhagen på Karolinska sjukhuset. Vid öppnandet fick kliniken inga egna lokaler, utan inhystes i långvårdsmottagningen som även fick bistå med personal. Tre år senare fick reumatologin egna mottagningslokaler och personalen utökades till en överläkare, en sjuksköterska, en undersköterska, en sekreterare och en sjukgymnast, totalt fem personer. Idag är vi 19 anställda (varav åtta läkare) plus arbetsterapeuter och sjukgymnaster som köps in från ortopedkliniken.

Större delen av reumatologens personal. Från vänster bakre raden: Amel Guenifi, Hossein Badiei, Elisabeth Allenbrant, Guozhong Fei, Kristina Albertsson, Maria Undén Morein, Caroline Wedar, Annsofie Ericsson, Marie Salin, Kerstin Bjällstrand. Nedre raden: Petra Neregård, Lena Karlsson, Bita Nourozian, Cecilia Winblad von Walter, Göran Lindahl, Eva Hallberg. Saknas: Payam Azali, Göran Sidenvall, Morteza Nasari, Toja Heidrich, Janet Zangui,Ann-Charlott Lundberg, Sara Göth
Utöver egna patienter var kliniken även konsultinstans till infektionskliniken på Roslagstulls sjukhus och rehabiliteringen vid Saltsjöbadens sjukhus. Slutenvårdsplatser saknades, men enstaka patienter kunde vid behov vårdas på medicinkliniken eller infektionskliniken.
Den ensamme läkaren Olle fick 1977 förstärkning av den då bitr. överläkaren Erika Szanto med ett förflutet i centraleuropeisk reumatologi, samt av en arbetsterapeut och en kurator. De efterlängtade egna slutenvårdsplatserna tillkom med en reumatologisk avdelning med 15 vårdplatser 1981, varvid läkarkåren förstärktes med Håkan Ström som kom från Karolinska sjukhuset och dessutom en sidotjänstgörande underläkare.
Verksamheten växte under åren med ett nära samarbete med gemensamma ronder tillsammans med barnläkare där även specialisttandvården var engagerad, ortopedkliniken, handkirurgerna på Sabbatsbergs sjukhus, senare Södersjukhuset, hudläkarna samt deltagande i smärtmottagningens interdiciplinära smärtteam.
Konsultationer med besök på primärvårdsmottagningar startades av Erika Szanto 1977, och hon bedömde då regelbundet patienter i Norrtälje och i Hallstavik, 10 mil norr om vårt sjukhus. Hon var även tidigt igång med att använda methotrexate mot RA i större skala, kanske först i landet i början av 1980-talet.
Trots att sjukhuset var ett kliniskt inriktat länssjukhus pågick forskning, och Erika lade fram klinikens första avhandling 1979 – ”Quantitative 99mTc-pertechnetate scanning of the sacro-iliac joint”
När Serafimerlasarettet stängdes 1980 blev Danderyds sjukhus undervisningssjukhus med akademisk anslutning till Karolinska institutet, och även vår klinik involverades i undervisningen av läkarstudenter. Från 90-talet har vi utbildat tre egna ST-läkare i reumatologi, och en fjärde har just påbörjat sin utbildning.
Den självständiga kliniken inkorporerades som sektion i medicinkliniken i slutet av 1988. Som en följd av ett politikerbeslut att all högspecialiserad vård skulle koncentreras till regionsjukhusen stängdes våra slutenvårdsplatser 1995 och ersattes med 10 dagvårdsplatser och organisatoriskt överfördes vi 1996 till Reumatologkliniken på Karolinska som en egen sektion. Fyra år senare bolagiserades flera av Stockholmssjukhusen varvid vi från 2000 blev en sektion inom ortopedkliniken vid Danderyds sjukhus AB. Nya omorganisationer följde – vi fick bilda en gemensam klinik med njurmedicin, infektionsenheten, hudkliniken och logopederna och numera ingår vi i verksamhetsområdet Hud-Reuma-Infektion med gemensam klinikledning.
Inte nog med alla omorganisationer – efterhand som sjukhuset växt och andra kliniker behövt större lokaler har vi flyttat runt och bytt lokaler fem gånger sedan 1995.
Efter Erika Szantos arbete med konsultbesök i primärvården under 1980-talet, fick dessa en nystart 1995. Fram till 2008 gjorde vi omkring 600 patientbedömningar årligen i samverkan med primärvårdskollegorna.
Vi kom tidigt igång med datajournaler, från 1995 introducerades Melior som byttes till TakeCare 2010.

Kristina Albertsson i patientmöte.
Verksamheten växer ständigt, traditionellt fick vi patienter från nordöstra delen av landstinget med 335 000 inv, men nu finns ej längre någon geografisk uppdelning mellan sjukhusen i Stockholm. När Olle Strandberg var ensam läkare 1975 hade han 1780 besök per år. 2001 hade vi 4100 ”äkta” patientbesök, dvs patient som träffade sin läkare på mottagningen, och 2100 dagvårdsbesök, vilket ökat till att ligga på över 20 000 vårdkontakter för alla personalkategorier. Produktiviteten per läkare mätt i patientmöten var alltså mycket högre på 70-talet, men då fanns inte alla våra effektiva farmaka med kontrollbehov, ingen undervisningsplikt, inga vårdplatser och mycket enklare journalföring, inte så många möten och ingen rapportering till register.
Samtidigt som verksamheten växer har även mycket försvunnit – reumatologenheterna på S:t Eriks och Nynäshamns sjukhus samt Södersjukhuset är stängda. Förr sände vi patienter för rehabilitering till RMRs sjukhus Spenshult, Löt, Östersund, till Sätra Brunn och adventistsamfundets anläggning i Nyhyttan. Klimatvård fanns i Spanien, Kroatien, Israel, Kanarieöarna och Tunisien. Allt detta utom Vintersol har upphört. Hur man ska organisera rehabiliteringen för framtiden är något som specialistrådet arbetar med. Landstinget lade ner våra uppskattade primärvårdskonsultbesök 2008. Friskare patienter respektive kollegor som flyttat har inneburit slutet för våra gemensamma konferenser med ortopeder, handkirurger, barnläkare, hudläkare och smärtmottagningen, medan gemensamma lungronder tillkommit och samarbetet med infektionskliniken ska öka.
Vi ser ljust på framtiden och ser att reumatologin har en självklar plats på akutsjukhuset. Vi får möjlighet att expandera med ökad läkarbemanning. Vi satsar på en utvecklad verksamhet för muskuloskelettalt ultraljud med målet en apparat per två läkare i slutet av nästa år. Utöver undervisning av läkarstudenter har vi genomfört två nationella kurser i ledstatus för sjuksköterskor som ska kunna bedöma patienter mellan läkarbesöken.
Göran Lindahl, överläkare
Reumatologkliniken
Danderyds sjukhus AB